Vet inte vad jag ska skriva. Bröt ihop idag, allt går i ett. Kommer inte ihåg sist jag hade en dag för mig själv, en dag att bara va, en dag att komma i kapp. Jag mår inte så vidare, är rädd för väggen. Väggen som gör att man mår skit. Har egentligen inte råd att bli sjukskriven men om det är det som lär göras får jag väl ta det. Sjukt att man ska behöva tänka på pengar när man mår skit. Är inte sjuk så, utan min kropp och jag har smått börjat gett upp, orkar inte leva känns det som. Igår när jag var på nattpromenad med malte gick jag och tänkte att jag skulle vilja ha någon sjukdom, typ cancer, så jag Slipper allt. Aldrig behöva jobba aldrig behöva stressa bara va. Så otroligt egoistiskt så det är sjukt. Att man vill bli sjuk för att kunna andas, kunna leva.. riktigt elak mot alla er som är sjuka. Men just ju känner jag så här. Härom dagen var jag tvungen att bromsa in för ett gäng rådjur, då kom tanken, gasa gasa så slipper du må skit.. inser själv när jag skriver hur sjukt det är.. många har sagt åt mig att jag måste börja tänka på mig själv och ta det lugnt så jag inte bryter ihop. Varför lyssna jag inte på er? Varför trodde jag att jag klarar av det omöjliga, att hela tiden vara i gång och jobba extra hit och dit. Det har inte löna sig ett skit, varken i lönekuveret eller hur jag mår.. jag orkar inte mer, jag vill inget, det enda jag vill är att ligga i fosterställning och gråta, skrika..
Är på väg till jobbet nu !?! Hur bra är det då? Kommer gå åt helvetet allt, mitt liv rasar och jag kan inte bygga ihop det. Den sköra tråden jag hängde i har gått av. Jag vill hå ett rep, inte en skör tråd, ett tjockt jävla rep som aldrig brister som håller mig ovanför ytan..